Just nu upplever jag det bästa med en resa till Stockholm.

Det är att komma hem igen. Och det är precis vad jag gjort. 

Thore Skogman sjöng en gång om Tre dar i buren. Jag har precis upplevt tre dar i Stockholm.

Det är ganska lagom. Vi hade det bra, jag och yngste sonen. Flanerade i Gamla Stan, åkte Djurgårdsfärja, sjöng Stockholm i mitt hjärta från Solliden-scenen (fast det var ingen som lyssnade) och såg allmänt turistiska ut. Jag tror vi till och med såg utländskt turistiska ut. Värmland kanske är utland för en 08:a. När jag, som det anstår en lantis, ställde mig helt still på vänster sida i rulltrappan hör jag strax ett 'excuse me' bakom ryggen. Där kommer en stressad stockholmare som tror att alla känner till den heliga regeln att i rulltrappan står man till höger och springer till vänster. Jag springer aldrig i en rulltrappa. Vitsen är ju att bli transporterad från ett etage till ett annat utan att behöva röra sig. I vår rulltrappa i Värmland står vi still både till höger och vänster.

När en kvinna med barnvagn kör över min ena fot på Skansen, säger hon 'sorry'. Nu pratar jag i och för sig engelska hyfsat bra men svenska är ändå mitt modersmål, så lite förvirrande blir det. Yngste sonen lade fram teorin att de tror vi är turister från Bulgarien. Varför just Bulgarien vill han inte utveckla. Kanske för att vi båda känner en tjej som heter Sofia.

Nu är vi i alla fall hemma och vi inser redan att det blir tomt utan äldste sonen. Vad han har för sig vet vi ännu inte så mycket om. Han kanske sover.

Nu är det bara att inse. Äldste sonen är borta. Han kommer inte tillbaka förrän nästa sommar. Just nu ligger han nerbäddad i en säng i Canton utanför Hartford i Connecticut. Det känns skönt att ha koll. Värdpappan har mailat att han kommit fram. Sonen själv mailade från mellanlandningen i Philadelphia. Allt har gått bra. Han har för övrigt släkt i USA. Man kan gissa att släktens förfäder hade en betydligt mer mödosam resa när de en dag bestämde sig för att lämna Sverige och söka lyckan i landet i väster. De kunde inte boka in sig på US Airways med mellanlandning i Philadelphia. Förmodligen fick de satsa sina sista sparpengar på en resa med skuta från Göteborg.

Jag och yngste sonen är kvar i Stockholm. Det har inte varit något semesterväder men vi har det riktigt mysigt ändå. Det här är andra gången jag bor på camping i Stockholm. Att bo på camping här är inte som att bo på camping på andra ställen i landet. Här finns inte familjerna med likadana träningsoveraller. De som, nästan på kommando, tänder grillen klockan sju och sedan spelar minigolf efter maten.

Här finns tre kategorier människor, förutom jag och yngste sonen som naturligtvis är helt normala och följer det mönster som alla normala människor borde följa. Ett; de som förmodligen bor i sin husvagn året runt. Det är både svårt och dyrt att få tag på lägenhet i Stockholm så husvagn är kanske ett hyfsat alternativ. Två; tyska och holländska backpackers. De kommer med en gigantisk last på ryggen och slår upp sina tält i sluttningen mot Mälaren. Tre; polska hantverkare. Jag har i alla fall gissat att det är polacker som bygger hus någonstans i nejden och som vill bo så billigt som möjligt. Hursomhelst är alla campinggrannar trevliga och vi har det riktigt mysigt. Även om det regnade småspik igår. Efter en tur på sta'n var vi riktigt slöa. Jag kollade OS på TV, yngste sonen surfade på Internet och till råga på allt beställde vi varsin pizza. Utkörd till vår husvagn!

Idag ska vi till Skansen. Och sonen ska köpa nya hjul till sin longboard. Klockan är åtta och solen skiner över ond och god. Det kommer att bli en bra dag.

Nu har sonen varit i luften i drygt en timme. Han verkade inte särskilt nervös när vi tog farväl på Arlanda. Å andra sidan kommer han ju tillbaka. Nästa sommar. Han knallade iväg till gaten med ett handbagage som var så tungt att det är tveksamt om ens Ara Abrahamian orkat lyfta det ur parterrläge.

Nu ska yngste sonen och jag göra Stockholm. Undrar om vi har samma intressen.

I morgon bitti flyger äldste sonen till USA. För att inte behöva gå upp okristligt tidigt har vi mellanlandat på en camping vid Mälaren. Ni ser säkert situationen framför er. Jag och mina söner sitter i öppningen till ett tremans fjälltält och huttrar. Framför oss ser du ett trangiakök. I plåtkastrullen finns rester av frystorkad fruktsoppa. Snart ska vi dra på oss långkalsongerna och krypa ner i våra sovsäckar.

Nja, det är inte riktigt så. Vi har precis kommit tillbaka efter att ha avnjutit en jättegod middag på grekisk restaurang på Sofiagatan på Söder. Vi sitter i husvagnen. Centralvärmen är på och vi har både kabel-TV och trådlöst Internet.

Astrakan. Var det inte ett astrakanäpple som Kristina tog med sig från Duvemåla när hon reste över till det förlovade landet i väster. Ett äpple vars kärnor blev ett astrakanträd någonstans vid de stora sjöarna. När Kristina fick hemlängtan gick hon till äppelträdet och mindes barndomen i Småland. Äldste sonen har tagit med sig senaste numret av tidningen Skogssport. Kanske får han också hemlängtan när han läser om Majsan, Simones träningstips eller Olas debattinlägg. Nej, jag tror inte det. Det kommer att gå bra. I morgon går flyget.

Jag är en förhållandevis gammal människa. Du ser säkert att jag skriver detta strax efter sex på morgonen. Det betyder att jag har stigit upp, snart ska koka en kopp kaffe och ägna någon timme åt morgontidningen. En betydligt yngre man hade väl kommit hem vid den här tiden och satt sig att blogga en stund innan det var sängdags.

Jag är dock inte äldre än att jag vet att bilden intill kallas avatar. Yngste sonen har synpunkter på bilden. Han säger att den är hemsk och att jag ser sur ut. Han har till och med använt bilden och gjort ett dvd-omslag som heter Mördaren i mörkret eller något sådant. En bild som folk reagerar på ska man inte ändra. Den får hänga med ett tag till.

Idag bär det av till huvudstaden. Äldste sonen ska resa bort ett år. Väskorna är packade, pass och biljett ligger redo i köket. Nu får han säga hejdå till fläskpannkaka, kaviarmackor, grannens katt, kvällsdopp i älven, tisdagsträningar vid klubbstugan och smågodis på ICA. Nu blir det lönnsirap och hamburgare till nästa sommar.

Om de har fått Internet i Stockholm kanske det blir något mer inlägg innan han reser. Nu är jag kaffesugen. 

Yngste sonen dammsög hela huset igår kväll. Plockade bort alla tomma petflaskor från sitt rum och gjorde rent glasbordet.

- Nu vill jag ha beröm, sa han efteråt.

- Du kan väl åtminstone skriva om det på bloggen.

Uppdrag utfört. 

Äldste sonen lämnar hemmet om ganska exakt tre dygn. Nedanför här någonstans har jag skrivit om vad han hade ambitionen att hinna med innan han sticker. 

Nu kan det meddelas att han har spelat golf, han har vaccinerat sig, fullmakterna är fixade, Vasastafetten klarades av galant, farmor och farfar har hälsats på, laddare till pannlampan är införskaffad, körkortet får vara till nästa år och packa ska han göra i morgon. Han ska ju ändå bara ha med sig grejor för elva månader.

I mitt yrke ingår ofta att samla fakta. Då är Internet ett ovärderligt hjälpmedel. Och när man googlar och klickar och söker och har sig hamnar man ibland fel. Eller i alla fall på en sajt som man inte hade för avsikt att besöka. Ibland kommer man in på en sida där man hoppas att ingen någonsin ska komma på att man har varit, för de kommer ändå inte att tro att man hamnade där av misstag. 

Häromdagen hamnade jag, av misstag, på en sida med olika läkares journalanteckningar. Alltså sådana små meningar som kanske inte blev helt lyckade. Den här, till exempel:

"Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19."

Eller den här:

"Hon beskriver huvudvärken som spännande."

En till:

"Har ramlat två gånger utan att slå sig speciellt mycket på toaletten."

Det som är riktigt märkligt är att personen som knåpat ihop den här hemsidan har, mitt bland alla suspekta journalanteckningar, ett antal recept på smarriga smörgåstårtor. I Deluxe-tårtan ska det vara både tonfisk och böcklingpastej. Och vispgrädde. Kanske var det inmundigandet av en sådan tårta som resulterade i denna journalanteckning:

"Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror."