Mainhattan.

Så kallar tyskarna den stad där jag befinner mig för tillfället.

Det är tidig lördagskväll. Jag har bara en middag med kunder kvar (hemskt jobb man har) sedan kan jag bli turist.

Har tillbringat dagen på Frankfurt Messe. Den mässa jag besökte var ungefär lika stor som Älvsjömässan eller Svenska Mässan i Göteborg.

Den var i hall tre.

Av nio.

Det är stort här. Men det är inte bara därför Frankfurt kallas Mainhattan.

Ni vet förstås att staden ligger vid floden Main. Det är en förklaring till den fantastiskt geniala ordvitsen.

En annan är att Frankfurts skyline inte liknar något annat i Europa.

Jag har flugit hit tidigare, ändå har jag inget minne av den syn som mötte mig när jag åkte in mot centrum idag.

Här finns faktiskt riktiga skyskrapor. Hus som är hur höga som helst.

Frankfurt är också Europas finansiella centrum. I en av de här flashiga skyskraporna finns Europeiska Centralbanken.

I morgon är jag turist. Jag funderar på att gå dit. Knacka på dörren och fråga hur grabbarna har tänkt lösa den ekonomiska krisen. Det är i och för sig söndag i morgon men jag har en känsla av att det finns en del som jobbar ändå. Är det kris så är det.

I kvarteren runt hotellet verkar det dock inte vara lågkonjunktur.

Jag ser genom mitt fönster att de inrättningar som erbjuder massage, sauna och annat har en strid ström av kunder. Mellan dessa inrättningar finns förstklassiga restauranger och hotell som, liksom mitt, är fyrstjärniga.

Tyskland är märkligt.

Och, bara så ni vet. Jag tänker inte slinka in genom någon av dörrarna under neonskyltarna.

Jag har bastu hemma.