Ta mig tusan.

Jag fixade att få in filmen.

Behöver ni en hacker, ring. 

Har varit och fredagshandlat.

Det var det fler än jag som gjorde.

Det finns numera tre sätt att få med sig alla varor till de långa kassaköerna.

Kundvagn, vanlig korg och en lite ovanligare korg med hjul.

Tar man den sistnämnda ser det ut ungefär som om man är ute och går med hunden.

Eftersom jag är allergisk mot pälsdjur brukar jag ta en sådan.

Då får jag i alla fall veta hur det känns.

När jag kommer till kassorna försöker jag räkna ut vilken som kommer att gå fortast.

De som har valt kundvagn har som regel flest varor och där bör det alltså ta tid. Å andra sidan tar en kundvagn stor plats i kön. Säkert drygt en meter. I en kö med många korgar står det alltså fler människor. Säg att det får plats tre korgmänniskor på en kundvagnshandlande. De kanske har lika mycket tillsammans.

Det är inte så lätt.

Hur jag än väljer så väljer jag fel.

Och även om jag inte hör till de mer lättirriterade, så är sådana här situationer en smula påfrestande.

Det är vid tillfällen som dessa jag får lust att göra ett berg av mina varor på rullbandet. Vända allihop med streckkoden mot kassörskan. Och flina lite elakt mot den som står bakom mig i kön.

Men jag gör aldrig så.

Kassörskan kan få någon arbetsskada.

Jag kan få dåligt samvete.

Och fortare lär det ju inte gå.

Yngste sonen är äntligen färdig med sin londondokumentär. Han är dock bortrest för tillfället och jag klarar inte av att lägga in den utan hans hjälp. Men den kommer att ligga här ovan strax.

Ni får dock ha överseende med att hans blogg är en temablogg inriktad på spel. Filmen är egentligen gjord för den.