Idag har jag fått 31 mail.

Det är kanske ett mått på hur mycket man har att göra.

I varje fall i mitt jobb.

Det finns säkert de som har fullt upp utan att ha fått ett enda mail. Eller utan att ens ha dator på jobbet.

Jag har mitt kontor hemma. Och för att veta när jag får mail har jag fixat så datorn ger ifrån sig ett mycket tydligt pling varje gång något dimper ner i min e-postlåda.

Jag hör det oavsett om jag står i köket och kokar kaffe eller sitter på muggen och… ja, ni vet vad man gör där.

En av mina egenheter, på gott och ont, är att jag är nyfiken.

När datorn plingar skulle en normal människa fortsätta mäta upp kaffe. Det gör inte jag. Jag släpper allt, tar trappan i två steg och går in i mailprogrammet för att kolla vem som vill något och vad han eller hon vill. Jag kanske inte gör riktigt så om jag sitter på muggen, men jag skyndar mig i alla fall.

Varje gång inser man att det där var ju inte så förtvivlat bråttom.

Nu är min klocka 17.53 Det verkar inte komma några fler mail. Ute är det riktigt kallt. Kålsoppan står och puttrar på vedspisen.

Jag tar kvällen.