Googlar man på ordet ’merförsäljning’ får man 15 400 träffar. Till exempel den här:

”Här har vi samlat erfarenheterna från butikssäljare och andra som har erfarenhet av hur man får kunden att köpa mer än det som stod på listan.”

Jag har tagit det som något av en livsuppgift att, för det första, lokalisera vilka som gått dessa kurser och, för det andra, aldrig handla mer än jag tänkt mig. I alla fall inte av dem.

Till och med på min lokala bensinstation har de skickat iväg personalen på kurs. Häromdagen, när jag skulle betala för min kvällstidning, frågade expediten om jag inte skulle passa på att köpa en trisslott också. Det skulle jag inte.

Visst händer det att jag impulsköper både trisslotter och annat men då har impulsen kommit från mig själv, inte från någon säljtränad yngling som fortfarande har problem med akne.

Idag slogs nog alla rekord. Apoteket har tydligen börjat jobba med merförsäljning. Som ni kanske läst råkade jag ut för en sömning olycka en tidig morgon härförleden. Läkningsprocessen har kommit till ett stadium där ena ögat ser lite oaptitligt ut. Och eftersom jag är tvungen att vistas en del bland vanligt folk, tänkte jag bespara dem mitt onda öga. Det var därför jag gick till Apoteket och frågade efter en sådan där svart lapp.

När farmaceupten (heter det så?) hittat rätt låda, tittar hon på mig och frågar:

- Räcker det med en lapp?

Jag blir faktiskt lite ställd. Att expediter i elektronikaffärer försöker pracka på mig onödiga försäkringar kan jag ta. Att skoaffärer försöker få mig att köpa tre par skor och betala för två, förvånar mig inte heller. Jag är förberedd på sådant och kan snabbt väsa fram ett snorkigt; nej tack.

Men Apoteket. En statlig inrättning. De borde väl låta folk få det de ber om, varken mer eller mindre. Till slut samlar jag mig. Tittar den unga damen i ögonen och säger:

- Om jag köper två sådana där svarta lappar kommer jag ju inte att se någonting. Jag nöjer mig med en.