Igår kväll ringde telefonen. Jag var ensam hemma och tittade på No country for old men. Jag är en ganska gammal man men filmen handlade definitivt inte om mig. Den var såpass spännande att det var med viss irritation jag pausade och svarade.

- Hej det är jag, hördes i luren precis som om någon ringde från andra sidan gatan.

Det tog en stund innan jag fattade att det var äldste sonen som ringde från Hartford, Connecticut, typ på andra sidan jordklotet. Jag är inte så bra på det här med fiberoptik. Vi pratade en lång stund även om det egentliga ämnet var en spruta mot kikhosta. Eller rättare sagt en utebliven spruta mot kikhosta. Sonen är född 1990 och den årgången fick inga sådana sprutor. Hans skola tycker dock att om han ska vara med i terränglöpningslaget ska han ha en sådan spruta. Och det var, som vanligt, bråttom. Jag skrev ett intyg att det var OK att han fick en sådan injektion (att han är 18 år och myndig spelar tydligen ingen roll over there). Gjorde en pdf-fil av intyget och mailade över hela Atlanten.  Nu är han sprutad och medlem i Canton High School Cross Country Team.

Om han inte vinner lär han inte skylla på hosta.