Språket fascinerar mig. Speciellt det svenska. Att sätta bokstäver intill varandra så att de bildar ord och meningar som andra kan läsa. Kanske till och med tycka är intressanta.

Språket förändras. Det är bara att acceptera. Mina båda söner har i allt större utsträckning tagit till sig det SMS- och chattspråk som förmodligen har till avsikt att spara in på knapptryckningar på mobil och tangentbord. Jag finner ingen större anledning till det. Utom möjligen när jag ska skriva ett meddelande till betalningsmottagaren på min Internetbank och bara har tolv tecken att förfoga över.

Ska man begripa vad ungarna skriver måste man alltså lära sig deras språk. Jag chattar aldrig men om jag någon gång ändå skulle göra det, är det till exempel bra att förstå betydelsen av AFK. Det betyder att personen i andra änden har gått och pinkat eller står i köket och gör iordning en kvällsmacka. Man kommer alltså inte att få svar på ett tag. Det är en förkortning för Away From Keyboard. Men det berättar inte hur länge personen ska vara borta.

Jag är alltså noobie på det här språket men jag försöker ändå hänga med. Annars har jag snart SBS (Skit Bakom Spakarna). Språkets utveckling går nämligen inte att stoppa. Så här skrev till exempel Linné när han skulle förklara för omvärlden att människor är smartare än djur: "Vi havom ej fått den styrka som elefanten, men vettet lärt tämja den starkaste."

Så skriver vi inte längre. lr hur?

pok