Det var yngste sonens flickvän som upptäckte det först.

Dörrar öppnade och stängde sig, utan att någon mänsklig varelse var i närheten.

Vi har ett spöke i huset. Han (om det går att könsbestämma spöken) har förmodligen bott hos oss några veckor nu. Jag har inget emot spöken men vår variant verkar ha ett ont öga till oss. Sedan han flyttade in har det mesta gått snett. Diskmaskinen gick sönder utan någon rimlig anledning. På diskmaskinsreparationsföretaget sa de att det skulle kosta mer att laga än att köpa en ny. Avloppet under tvättmaskinen blev igentäppt. Nu har vi smutsvatten till fotkölarna när vi tvättar. Torktumlaren har lagt av och ute vid torkvindan regnar det oavbrutet. Snart ska jag besiktiga bilen. Det kan man räkna ut med den minst ädla kroppsdel man har hur det kommer att gå.

Vi har lokaliserat var han bor. Längst inne i klädkammaren finns en liten öppning till ett hålrum under källartrappan. Det är där han håller till den rackarn. Men vi vet inte när han är hemma för spöken syns ju inte.

Jag tar gärna emot råd och tips om hur man antingen driver ut spöken eller åtminstone kommer på god fot med dem. Men eftersom jag inte har berättat om den här bloggen för någon så är väl chansen att få svar försumbar. Vi får nog finna oss i vårt öde att vara sambo med ett spöke. Undrar om det är mikron eller varmvattenberedaren han ger sig på nästa gång.