Covent Garden.

En turistfälla?

I varje fall en kontrast till övriga London.

Lite kategoriskt kan man säga att man möter två typer av människor på Londons gator.

Den ena är turisterna. Lätta att känna igen eftersom de som regel har en jättelik karta i händerna och kamera på magen.

Den andra kategorin har kostym eller dräkt. De går med stadiga steg och blicken fäst någonstans långt bort. I ena handen en portfölj, I den andra en pappmugg från Starbucks. Råkar de stöta till någon kommer det blixtsnabbt ett 'Excuse me'. De är helt tydligt på väg någonstans. Till jobbet, till lunchen eller till ett viktigt möte.

Man får lust att vända sig om för att se om de har en sådan där skruv i ryggen som leksakerna hade förr i tiden.

Så kommer man till Covent Garden. En gammal marknadsplats vid St Pauls Church.

Här är fortfarande marknad. Alltid. Bland en oändligt massa stånd kan man hitta väskor, kläder, hattar, frukt, grönsaker, ja det mesta. Här steker man crepes, gräddar våfflor och serverar kaffe. Här och där bjuds på gratis underhållning. Några skådespelare i medeltidsdräkter spelar barnteater på kyrktrappan. En klassisk utbrytarkung försöker ta sig ur kedjor och bojor medan publiken räknar ner. Three, two och precis på one står han fri som en fågel.

En jonglör klagar på att han får för lite ovationer. Om vi inte jublar högre hotar han med att packa ihop, åka hem och skaffa sig en flickvän på Internet. Det blir naturligtvis ett öronbedövande jubel när han börjar kasta sina käglor.

Utanför ett kafé spelar en stråkkvartett. När de drar igång Offenbachs Can-Can lyckas en av tjejerna i kvartetten med konststycket att spela fiol och utföra det klassiska bensprattlet samtidigt.

- Amazing, skulle nog den stressade londonbon ha sagt.

Men han är inte här. Han är på väg någonstans. Med en Starbuckmugg i handen.

Kanhända att Covent Garden är en turistfälla.

Men en jäkligt trevlig sådan.