Ett märkligt fenomen. Det har hänt mig flera gånger tidigare och kommer förmodligen att hända igen.

När man reser med tåg eller flyg hamnar man bredvid en människa som på traditionellt svenskt maner inte säger ett ord.

Det vill säga, inte förrän man nästan är framme.

Att flyga till London tar två timmar och tjugo minuter. I drygt två timmar av denna resa satt jag bredvid en för mig helt okänd kvinna som inte sa ett knyst. Det gjorde inte jag heller. I alla fall inte till henne.

Så börjar inflygningen mot Stansted. Om en kvart ska vi börja leta efter tåget till Tottenham Hale.

Då, helt utan förvarning, hör jag:

- Och vad ska ni göra i London då?

Herregud, ser hon inte att jag är upptagen med Wermlandstidningens lördagskryss. Jag har precis klurat ut romantiteln som alltid börjar uppe i vänstra hörnet. Det svåraste hörnet.

Men jag svarar förstås artigt och då drar det igång.

Jag får veta var hon bor, var hon är född, att hon ska till London på kurs, att hon tidigare har bott ett år i England, vilken tid hon reste hemifrån på morgonen och en hel del annat. Samtidigt som jag svarar på de frågor jag får mellan varven.

Det är inte så att jag har något emot att konversera med andra. Tvärtom. Men människan kunde väl ha börjat lite tidigare.

En smula omtumlade av all information hittade vi i alla fall tåget och nu har vi installerat oss på Fairway Hotel. Vi ser Kings Cross Station genom fönstret. Yngste sonen säger att Harry Potter brukar ta tåget därifrån. Men honom har vi inte sett.

Det är tidigt på morgonen. Jag är inte riktigt överens med klockan. Tidsskillnaden råkade bli två timmar eftersom det helt plötsligt blev vintertid också.

Men snart ska vi äta bacon och leverkorv.

Sedan blir det vaxdockor.

 

Tove

26 oktober 2008 13:59

Leverkorv låter inte särskilt mysigt...

Hälsa dockorna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bestämt mig för att flytta.Jag har inte berättat något för mina söner än.Tänkte de kan få läsa det här.Därmed blir detta också mitt allra sista blogginlägg.Här.Det är alltså bloggen jag ska flytta. Häng gärna med. Till www.metrobloggen.se/hal...

Yngste sonen har bett mig blogga. Han är nämligen sprickfärdig av stolthet. Jag har en inbyggd mikrovågsugn av märket Whirlpool. Vanligtvis så visar ugnens display aktuellt klockslag. Det är väldigt praktiskt när man sitter med en kopp kaffe ...

Sedan jag fick min nya soptunna har jag blivit en hejare på återvinning. Jag känner att jag håller på att rädda världen. Polarisen kommer inte att smälta. De som köpt de nya, flashiga lägenheterna med sjönära läge behöver inte oroa sig för att ...

Jag arbetar i Mac.Jag säljer alltså inte hamburgare utan jag har en sådan dator, i stället för PC.Till min Imac hör en mycket fiffig datamus, med en kula som gör att man kan scrolla åt alla håll. Eller rättare sagt, kunde.Min fungerar inte längre. Ef...

Idag har jag fått 31 mail. Det är kanske ett mått på hur mycket man har att göra. I varje fall i mitt jobb. Det finns säkert de som har fullt upp utan att ha fått ett enda mail. Eller utan att ens ha dator på jobbet. Jag har mitt kontor hem...