Jag bor i villa.

Det har jag gjort jättelänge och lika länge har tidningen Vi i villa (fyndigt namn) stoppats i min brevlåda med jämna mellanrum.

Det är en tidning man får gratis, vare sig man vill eller inte. Och att den är gratis innebär att den blir lönsam tack vare sina annonsörer. För att locka annonsörer är varje nummer ett temanummer.

Jag kan tänka mig massor av intressanta teman för en villaägare.

Hur man får gräsmattan mossfri.

Hur man städar garaget (högaktuellt ämne i en specifik villa).

Hur man får bort det enerverande ljudet av flaggstångslinan som slår mot flaggstången varje gång det blåser det allra minsta.

Hur man får yngste sonen att inte bara släppa gitarren och gympaväskan på hallgolvet.

Och en massa andra ilandsproblem som varje villaägare dagligen brottas med.

Men lösningarna på dessa problem hittar jag inte i Vi i villa. Där klarar man sig med fyra återkommande teman.

När höstmörkret faller är det Tema braskaminer.

När det börjar knoppas i björkarna är det Tema uteplats.

Och däremellan är det antingen Tema kök eller Tema badrum. Sedan börjar det om från början igen.

Denna bristande fantasi kan naturligtvis bero på att tidningens redaktionsledning finns i Stockholm. De bor säkert i lägenhet och den enda gräsmatta de ser är den i Kungsträdgården.

Men sanningen är nog den att flaggstångslinetillverkarna är för få för att det ska bli någon fart på annonsförsäljningen. De resurserna finns hos Skånska Byggvaror, Jøtul, Marbodal och FM Mattsson.

Att detta märkliga, och fullständigt ointressanta, inlägg kom till beror på att jag idag sitter med ett projekt om ökad fartygstrafik på Göta älv. Jag var tvungen att få en liten paus. Men nu ska jag plikttroget kasta mig över godsmängderna igen.