Igår sprang äldste sonen orientering.

Någonstans i New Hampshire.

Jag orkar inte hålla reda på mer exakt var han far och flänger.

Han kom dock inte i mål. I en sluttning stöp han och vred till foten så pass att han blev liggande i skogen. Hjälpsamma människor avbröt sitt eget tävlande för att hjälpa sonen. Ni läser inte det här eftersom ni inte begriper det klassiska språket svenska, men om ni mot förmodan översätter (testa Babelfish) så vill jag framföra mitt varma tack.

En av er var läkare och bedömde att det kunde röra sig om en fraktur. Till oroliga anhöriga kan jag direkt meddela att det var en stukning och att sonen är tillbaka i träning om en eller två veckor. Det blev dock transport till sjukhus för röntgenundersökning.

Här skulle jag kunna skjuta in den klassiska vitsen att man fotograferar armen och ser benet men nu var det ju benet som blev fotat så det funkar inte.

I USA är det inte riktigt så att man får en faktura på sin patientavgift när man besöker ett sjukhus. Cash is king men sonen är ordentligt försäkrad så jag tar kontakt med värdpappan och berättar att alla omkostnader kommer att ersättas av försäkringsbolaget. Men det är inte så lätt för honom att veta hur detta ska gå till eftersom försäkringsbolagets hemsida bara finns på svenska.

Jag berättar att han ska ta kopior på alla kvitton och posta till en adress i Stockholm.

Wollmar Yxkullsgatan 14.

Herregud. Jag kan knappt stava till det själv.

Men än har han inte kommenterat. Vi får se hur det går.

Själv har jag insett att jag är alltför uppbokad. Idag fick jag ett erbjudande att följa med på ett seminarium där Pierluigi Collina skulle prata om hur man lär sig fatta snabba beslut. Ni har säkert sett den flintskallige och mycket karismatiske italienske fotbollsdomaren.

Jag vet inte om jag behöver lära mig att fatta beslut på en sekund men detta hade jag jättegärna varit med på. Speciellt när jag slapp betala. Det var inte billigt.

Men i min almanacka stod att jag redan bokat in mig på annat.